Gissa vad?
Jag saknar min hund, min fina gamla, trogna voffe. Som i en vecka ska bo hos Sebster. Han undrade om han inte kunde få ta hand om Grå i en vecka, och det är klart han får. När jag gick runt i lägenheten och packade Greys prylar tänkte jag t.o.m att det skulle bli lite småskönt att vara hundfri i en vecka, bara tänka på sig själv. Men redan när jag igårkväll cyklade hem från Sebsters lägenhet på Rönnen efter middag och film med Malmös finest kände jag tyngden i bröstet, min lilla älsklingshund ska bo borta i en hel vecka!

Jag förstår inte riktigt hur skilda föräldrar lyckas att bara ha sina kids ibland...

Men i alla fall... det var hemskt tomt imorse när jag vaknade och det inte fanns någon Grå som tiggde frukost. Men tanken på att han får mys med sin gamla husse värmer ändå i mattesjälen. Och han var ju ganska poppis igår när alla vänner var där, fick massor av klappar och kärlek...

Nu är det snart sovdags, är trött och seg, har inte varit någon produktiv kväll precis men, men, allak an inte vara Egon =P



pöss